Nervös i månader. Moderera och hålla i workshop på internationell konferens med tvåhundra pers. Det va inte metoderna jag skulle prova på publiken, vår analys av hur en kan jobba med unga och inflytande som jag skulle delge, mina tankar om DIY som jag fasade inför – utan språket! Ahhhrg, engelska! Coolt dock när jag konstaterade – hallå! Det är ju så himla häftigt att det INTE är innehållet jag är nervös för, dvs sån boost till oss att känna att vi faktiskt har provat massor nu. Att vi varit värsta modiga, att mycket har varit både skitsvårt men också grymt bra! Och att nu så vet vi iaf vissa saker som funkar och som är supervärda att få chansen att sprida vidare till folk över hela världen.
Jag körde två enkla övningar “Expectations & doubts” och “Stand up if you agree” som exempel på hur vi jobbar inkluderande. Och min reflektion, som jag gjort så många gånger förr men fortfarande överaskas över, är – att våga låta alla delta ger otrolig energi!
Jag stakade mig och uttalade fel. Men jag lyckades framföra mitt budskap och jag lyckades få dem att känna det själv, genom den egna kroppen.
/Hilda
Deltagarnas förväntningar på konferensen.
Lämna ett svar